Första sekunderna i Trying to recall med Marie Lindberg får mig att rysa.
Du var så stark idag, å hennes röst så vacker. Jag lyssnar nog sönder den ikväll.
Du var så modig. Du bara kramade min hand och klarade det.
egentligen är det fel, låten alltså.
Den är deppig och handlar om olycklig kärlek.
Men det är det där, and you said.
Det är lite som en amerikans film, i slutet.
Du vet när de springer i slow motion och kramas och sånt.
De har klarat det. Precis så känns det.
Du har klarat. Det kändes verkligen idag.
För att det inte ska bli för deppigt så lyssnar jag nu på Hey modern days med The Ark.
Eller för att citera Kent:
Du går på ditt oefterhärmliga sätt
över skolgårdens grus
för dig själv
I ditt nyklippta hår likt irlänsk idol
Din spegelbild i fönsterglas
Beundrar varje steg du tar
Det här har varit en riktigt bra dag!
