Fan jag saknar det där.
jag ser avundsjukt på när tjejkompisgänget sitter där. Med sin fika och sitt snack. Sitt jag-känner-dig-och-du-känner-mig-prat! Jag älskar det. därför är jag avundsjuk. För att jag inte haft det där på så länge. Jag vill så gärna.
Och du hör aldrig av dig.
Du fattar inte vad jag saknar dig.
Samtidigt som jag vill skrika åt dig.
Det är svårt det där.
Nu är blir aldrig som då!
Å andra sidan vilket DÅ då?
När då? När var det vi...
Allt kanske bara är inbillning...
