Litet. Äckligt.
Ljuset gör hennes ändå tjock, fet och full av celoliter.
Den är alldeles vit och byxstorleken är uppe i 32.
Hon skäms för det här.
Trotts att hon ofta ser sig själv i spegeln och ler.
Söt är hon, snygg ibland.
Lite egen och annorlunda. Det är bra.
Asset hon ser nu gör tårkanalerna till världens största floder.
Tyst, så tyst, i klädhytten gråter hon.
Hon mår illa av sin egen kropp och tänker på det där.
Hur vore det att pröva att spy?
Hon som alltid spyr efter fyllan.
Annars blir det h e l l i k o p t e r och utebliven sömn.
Hon hatar att ha det såhär.
Hon vill tycka om sig själv.
Hon gör det ibland.
Ibland inte.
Inte så ofta kanske, verkligen inte nu…
Allis bara stirrar.
Hennes spegel måste ljuga, för med kläder på blir hon en skönhet. En Skönhet, sådär skön som person samtidigt som hon är sådär skön i personligheten och kläderna och stilen och kramen.
Hon vill fånga den där tjejen jämt, bära henne med sig.
Var är hon nu när hon behöver henne?
Var är Självförtoendet nu?
