Att jag glömmer saker. Det är mitt stora problem. Jag kan inte komma ihåg. Jag väljer inte heller själv vad jag ska komma ihåg. Jag kan komma ihåg en sak men helt glömma en annan.
Jag har två helt färska exempel. Jag har frågat Erik flera gånger idag och igår vem han är som ska ringa, och Erik har varje gång svarat lite roat. För han vet att jag glömt.
Exempel två var vid maten. Mellanlillebror gick tidigt från maten och irriterar mig. Sen när jag står vid diskbänken så blir jag skitsur dör att han inte ställt ner sin disk i diskmasiken. Jag är asnära att skrika i arg ton på honom. Först då inser jag. Det är min tallrik. Jag har ställt den där. Så skriket blir en fråga. Som får svar. Tack. För nu slapp vi bråka igen. Vad hände där? Det handlar om sekunder, mellan det att jag ställer ifrån mig tallriken, som jag inte minns, till att jag nästan skäller ut min bror över tallriken. Som är min. Hur ska detta gå. Något är fel. Tro mig. Jag är sjutton år. Inte sjuttio. Det är äckligt. Faktiskt.
Jätte.
