Det är en underlig känsla. Orkanvarning utfärdad, alla ombeds stanna inomhus. Vår tvärgata, som annars, en solig söndag, är traffikerad som sjutton. Alla promenerare som ska ut i naturen går förbi här. Alla sorter. Men idag är det tomt. Det är bara några enstaka som går, lite fler i bil. Det känns tomt. Alla sitter inne och trycker i sina hus. Är det här framtiden? Eller har det ofta varit såhär förr?
Därnere klär de av granen och snart ska jag också delta. I år känns det tomt att julsakerna ska bort. De lyser verkligen upp, nu blir det några mörka månader innan våre, utan ljus. Det känns segt.
På tal om granen ... som min pappas kusin läste ur en skämt bok när vi var där för många år sen.
- Alla barnen kastade ut grannen utom Tor han kastade ut sin mor...
Hon förstog aldrig varför vi andra tyckte hon var rolig. Hon läste det om och om igen.
Jag ska hjälpa till som sagt. Ikväll är det match. Igen. Skönt.
