6 april 2010

EKLG 40 3 tr.

jag har uppnått något rätt stort i livet. jag har tagit klivet in i en egen lägenhet och här sitter jag nu och förundras. Varje kväll. Oförmögen att förstå. Tar på allt. Kikar ut genom fönstret. Står på min balkong. Står i min dusch. I min hall. Lyssnar till alla ljud. Jag känner mig väldigt ensam och också mycket slö. Jag har liksom drabbats av förlamningskoma eller något i den stilen. Jag tänker varje dag att jag skall göra så mycket när jag kommer hem. Gå ut med soporna, diska, städa, pilla, fixa, men ingenting av det blir gjort. Inte minsta lilla. Timmarna framför datorn går.