Hon springer alltid. Egentligen utan anledning att springa, men hon rymmer från allt. Hon vill inte se sig själv i spegeln, rädd att den ska skratta. Ibland rädd för den och ibland stålar hon ut ur den. Det går från dag till dag, mitt humör, mitt liv är rena karusellen. Ett pussel med bitar som saknas.
Jag har funderat på det där. Skulle det någonsins skirvas en bok med mina händer så kommer det att finnas musik citat i hela boken. Det hör till mig på något vis.
Glaset är tomt
men barnet mår bra
Jag är snart fylld
och nästan glad
och dag efter dag
och steg efter steg
(Kent – Ingen kommer att tro dig)
Är jag en astronaut, är jag en astronaut? Är jag så ensam
(Kent – När det blåser på månen)
