Det är bara den där hostningen bakom
Jag kliver på och han efter
Nu sitter jag och
det jag ser är stora glasögon
Kanske mörkt hår också.
Jag ber till någon att han inte sätter sig
Bakom
Han sätter sig
Bakom.
Jag sitter på helspänn hela tiden
Drar upp tröjans luva och jackans krage
Högt högt upp
Hela tiden på spänn.
Den där hostningen hela tiden
Som låter så otäck
Som får mina tankebanor att snurra
I dåliga banor.
Två hållplatser innan mig stiger han av
Jag tror det var fler än jag som slappnade av då
Vi liksom pyser ihop
Jag och mina spårvagnsmedmänniskor
