Det har varit två väldigt konstiga dagar. En berg och dalbana som på gått i 48 timmar och som skakat om mig något. Det har varit allting på en gång. Det mesta har till slut ordnat upp sig, men ingenting är enkelt. Livet är aldrig enkelt, men man ska heller aldrig ge upp. Det är när saker tränger sig på och luften känns torr som vännerna och kärleken behövs som mest. Livet hänger på många trådar och alla ska samspela och fungera. Bra ska de vara för varandra också, annars är det lätt hänt att något brister. Trådar klipps av och nya spinns.
Min svenskaredovisning är äntligen över. Jag känner en sån lättnad, för i och med att tvåan inte alls inneburit redovisningar i samma grad som ettan, speciellt inte i helklass, så har det nervositeten ökat igen. I ettan var jag så van, det är som bortblåst nu. Men det gick kanonbra, det gjorde det verkligen. Jag fick bra respons och jag kände att jag klarade det fint. Oh så skönt det kan vara när det väl är över. Jag läste upp min egen dikt också och det kändes bara bra.
Eftermiddagen tillbringade jag med en av mina bästa vänner, vi gjorde fruktsmootie och satt och mös i solen. Åt riskakor och hade det gött. Sen käkade jag och så åkte jag till farmor. Det var bara en såndär AHA! det här vill jag göra nu-grej. Så jag åkte dit och hon blev så glad, så glad. Det var väldigt mysigt att vara där och tjöta lite med henne och hennes man. Fick med mig ett par skor och en tröja tillbaka hem. Tummen upp för det!
Summering. Kvällen har varit precis så lugn som jag kunnat önska och jag har fått lite tid att tänka och mycket tid att bara ta det lugnt och vara med människor jag tycker om. En sån dag behövde jag idag!
Foto på skorna kommer.
Imorgon ska jag träna och träffa Erik. Jag ska surprise'a lite! Det blir jättebra tror jag, tralala.
Ciao
