den kvällen sa du saker jag inte trott din mun kunnat förstå
ord som jag tvivlat på att dina läppar behärskat
du trollade bort tid och rum och sa sånt som fick mig levande
allting fick en mening och ändlösa kyssar fick namn
du låg där under en släkt sänglampa och sa fina saker
medan jag växte och växte
jag växte bredvid dig upp bland molnen
grå vardag fick former igen
kurvor och spänning
och allt jag kunde göra var att tacka för orden
att få dig att förstå att jag alltid ville höra det där
och du svarade
se dig själv
du har svaret.
det var allt som behövdes och jag somnade så lycklig.
