Det känns som om mitt liv är massor av bitar.
Det är dem och dem och dem. Olika partier.
Många olika umgängen.
Jag har alltid trott att med någon ska man dela allt.
Det går ju inte alls. Mycket delar du endast med dig själv.
Det är du och du har dig själv. Alla minnen inombords.
En person att hänga i när stormen går.
Jo tack, jag står här. Häng på mig. Gör det.
Det är bara att inse. Du är egentligen alltid ensam.
Skönt och skrämmande. Jo. Skräckblandad förtjusning.
