När jag blir riktigt arg, då kan jag bli rädd för mig själv. Jag tar till alla medel för att vinna en kamp som kan vara omöjlig eller jättelöjlig. Efteråt, som nu, vet jag inte varför. Jag skyr som sagt inga medel för att få det jag vill. Eller göra någon illa. Ibland undrar jag vad det är som bubblar där inne. Som släpps fritt ibland... Är det väldgt starka känslor som ges spelrum, dolda sår som väller upp. För jag överreagerar många gånger. De första sekunderna får gå innan jag kan lägga band på mig, då är det redan för sent. Då har jag redan fått ovänner för lång tid framöver. Det är verkligen skitjobbigt.
Men ibland så bara brister det.
