jag blir så liten. timmarna innan jag vet att du reser iväg, igen. så har det varit hela året och trots övning och att jag biter mig i läppen. så darrar den. mina ögon tåras och jag vill bara inte se dig gå. men jag vet så väl. att två veckor är ingenting. att vi snart sover under samma täcke igen. att det inte är så farligt, som det känns, för en stund. tur är väl det.
idag är det söndag. jag ogillar söndagar.
