jag har kommit igång nu känner jag..
en sak jag inte riktigt är bekväm med är kommentarer från omvärlden på det jag skrivit i bloggen. det som skrivs här, skriver jag ju eftersom jag har ett behov att få ur mig det, men så fort jag får påstötning i ämnet utanför bloggen så blir jag generad. JÄTTEGENERAD. Jag rodnar och mumlar eller viftar bort det. Min blogg är som en öppen monolog. En blogg där jag öppet diskuterar det som susar genom mitt huvud.
ingenting jag egentligen vill prata om utanför bloggen. mest för hur dumt saker kan låta. när man pratar om dem. jag vill liksom bara tänka dem högt.
här.
