Vädret håller upp även idag, vi kanske lånade med oss lite av Pragvärmen, och den håller i sig. Även om det idag är mulet. Sitter och njuter av vetenskapen om att jag börjar jobba först på söndag. Det som står framför mig är vila och lite kompisträffar.
Som jag längtat efter alla. Det är som om de bara varit längre och längre bort.. Vart tog sommaren vägen och vart är vädret?
Tänkte på det förut. Jag har i runda slängar varit borta en månad i sommar. Tänk de som kommer tillbaka efter ett år någon helt annan stans! De som grott sig fast på andra sidan atlanten. Hur funkar det att komma hem igen. Till ett språk som gjort sig mer och mer bortglömt och till en tillvaro som kanske stannat, kanske sprungit ifrån en och ett land där allt är annorlunda. Tillbaka till ens föräldrar och måsten. Tillbaka till kompisarna och de gamla skratten eller? Kan man helt plötsligt stå med en fot på varje sida och vara utom sig av förtvivlan över den dragningskarft som får en att slitas i stycken. Eller är det bara ett minne för livet och en plats att återvända till. Prag blir varje år ett nytt minne för livet, alltid lär jag mig något och alltid vill jag återvända. Kanske redan i höst. Det är som ett andra hem.
