Januari och jag hade ångest hela tiden:
"Jag vaknade upp till en måndag utan den största besvikelsen i bakhuvudet. Som sagt så är alla dagar mer eller mindre fyllda av ångest inför allt jag inte får gjort. Som en enda lång söndag. Eller en rejäl bakfylla, utdragen över januariveckorna. Aldrig har jag tyckt så illa om årets första månad."
Februari och jag var fortfarande ledsen:
"Det som är nu är inte mitt. Jag vill så gärna slå det ifrån mig. Gå på magkänslan och hitta rätt.Jag hoppas våren kommer snart och turen likaså. Att jag kan hitta rätt och börja om på nytt. Känna mig stark och fri."
Mars och jag hade mitt sommarlov och solen sken på mig:
"Jag är så glad. Jag har fått ett jobb. Jag har urfina vänner och jag fick dansa till stängning. Trotts att alla de andra skulle upp i morse. Det var så härligt."
April och jag gick en utbildning som gjorde mig nyfiken och matt:
"Var dag är jag på utbildning på mitt nya jobb. Det är det enda jag gör. Mer eller mindre.I mitt huvud ekar datasystem och program och en rytm som sjunger:BUSSAR, BUSSAR, SPÅRVAGN, TÅG... BUSSAR, BUSSAR, SPÅRVAGN, TÅG... om och om igen."
Maj och jag skrev totalt 3 blogginlägg varav två innehöll skam, jag bara jobbade:
"Hur gick mitt bloggande från dagsvis till månadsvis?Dax att skärpa sig."
Juni och jag var nog lyckligast på länge, trots att jobba var det enda jag gjorde:
"När hela världen susade förbi mig för en stund sen, så fick jag en så härlig känsla i magen. Jag är utsövd och glad för allt jag har. Allting luktade gott och snart fyller jag år. Om mindre än tre veckor sippar jag på en kall Gabbe i solen i Prag. Fy fan va livet kan kännas underbart. Livet på en cykel. Jag kommer inte åka spårvagn igen förens jag måste. Att cykla är att leva med staden man bor i, mest hela tiden. Det är som en mentaluppladdningssträcka. I hög fart. Jag har nämligen nedförsbacke till jobbet och svischar förbi folk som inte orkar trampa eller inte har lust att hålla farten."
Juli och jag väntade nervöst och fick glatt besked om jobbfortsättning:
"Om en stund väntar en mysig kväll med den finaste pojke jag känner. För som en tulpan, slår min hand ut i hans. Det är så fint, med kärlek. En ljum sommarkväll."
Augusti och jag ägnade ett inlägg åt eftertanke och sedan var bloggen mest tyst:
"Livet kan ta slut imorgon eller om många år, men att lära sig själv att våga chansa. Våga testa. Bara vara. Det är en guld värt. Som min kloka vän sa en gång, "Anna, det är bara ett av många beslut". Jag måste tagga ner. Lugna ner mig."
September och jag började jaga lägenhet som en dåre:
"Det är i alla fall högst intressant på www.boplats.se när det enda som står i beskrivningen av lägenheten är att det finns ett kök. Tur tänker jag. Så man inte behöver laga sin mat i sängen!Man får se det från den ljusa sidan. "
Oktober och trots jobb, Erik-snart-hemma-igen och en stundande resa så var allt rätt jobbigt:
"Just nu vill jag bara gömma mig på ett dansgolv som spelar låtar som Sunshine - Name the Pet, Sexy bitch/When love takes over - David Guetta, Heartbeats - Knife, Kids - MGMT, gärna lite discoBritney också. Jag skiter fullständigt i blandningen. Jag vill att det skall vara mörkt och jag skall vara lite full och du skall kyssa mig."
November och livet var enkelt igen och inläggen var mest som detta:
"Killen på Ica är ganska snäll, i sitt engagemang, i mina hårband. "
December och snart är det nyårsafton:
"Min mage pajjade, jag kom hem från Sydafrika, Erik var plösligt hemma, det snöade på julafton och efter nyår kommer jag vara arbetslös big time!"
